Mini bolla konferensen!

Hallå!
Nu var det ett tag sedan jag skrev på grund av att jag har haft en massa spännande händelser i mitt liv som tyvärr tillfälligt skiftat fokus från allt ”roligt” till allt ”nödvändigt”, inklusive skrivandet!

Så! Jag röstades fram av diabetes föreningen Västerås att åka och kolla in minibolla konferensen i Katrineholm som arrangeras av några riktiga eldsjälar från facebook gruppen ”bolla diabetestankar”. (Då jag inte har exakt koll på vilka som är engagerade på vilket sätt så nämner jag inga namn i mer än på en bild senare)

Jag hoppade in i bilen efter jobbet och for ner, redan på vägen ner så kröp spänningen sig starkare i mitt bröst, dom hade skrivit nått om ”yoga” och jag kunde se min lönn-feta pappa kropp framför mig iförd trikåer i nån avslöjande ställning.

Men väl på plats så mötts vi upp i lobbyn på mitt hotell efter alla praktiska saker var lösta som bagage och rum.
Ett av mötena som jag minns bäst är ett oerhört fint par där kvinnan var typ 1 och hennes man var med som anhörig, en dedikation som gör mig tårögd när jag tänker på den (vilket i sig kanske inte säger så mycket då jag ganska ofta grinar åt saker).
Men det verkligen märktes hur mycket dom betydde för varandra och dom hade rest ganska långt för att komma dit!

Vi fortsatte till bowlingen som fredagens ”enda” händelse, och låt mig bara säga att jag tycker det är ett genidrag att ta med en skara människor som knappt känner varandra till lite offentlig förnedring mixat med tillgången av alkohol.
Vi lärde alla känna varandra ganska snabbt och lagom till maten så satt vi i vad som för första gången i mitt liv var normalitet!?!?
En helt absurd känsla för mig som nybliven ”garderobs-rymmare” inom diabetes-skam.

Avskyr bowling… och stryk fick jag också… syns om ett år 😉

När så småningom diskussionerna vid bordet började ta mer fart så fick jag höra dom mest fantastiska historierna och jag fann mig själv i en situation där jag helt plötsligt började avslöja saker jag aldrig berättat förut, och det var skönt, folk förstod.
Men inte nog med det, vi mötte varandra med acceptans, vi lyssnade till varandra utan kritik eller motsättningar och vi blandade det med humor, skratt, sympati och egna erfarenheter!

Om jag fick önska nått så är det att alla diabetiker skulle ”tvingas” till en sån här sak, för jag tror att dom allra flesta skulle upptäcka en helt ny värld gömd i våran ganska kalla och hårda tillvaro.
En värld som är så äckligt tok-gullig att en stor hårig luns som jag själv återigen blir tårögd.

En halvseg-lördags morgon senare drar konferensen igång med att arrangörerna Linda Blom och Johanna Brodin välkomnar alla till en härlig konferens!

Sedan drar konferensen igång med en föreläsning om ”kostens betydelse i det offentliga rummet”.
En väldigt intressant och lärorik föreläsning om kost,ekonomi och marknadsföring som bland annat gjort att vi äter som vi gör.

Och sen kom mardrömmen… YOGA!
Jag kan knappt med ord förklara hur mycket det tog emot att ens föreställa mig att göra detta, men jag tänkte att om jag ändå ska göra bort mig så ska jag göra det helhjärtat!

Jag är taggad som aldrig förr, tiden nästan fryser när instruktören öppnar munnen och ut kommer nått som slutar i stil med: ”det kanske är mer praktiskt om vi sitter på våra platser och kör stol-yoga istället”
Lättad men ändå smått besviken inser jag att det är för det bästa…
Men vilken grej det var, det var mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara!
Jag kan starkt rekommendera att testa det!

Vi avslutade sedan för dagen och drog oss till ohlearys för mat och dryck, och medans vi sitter och äter så händer en av dem märkligaste grejer jag varit med om.

Jag får nys om att första föredraget kommande dag är BD som ska komma och berätta om produkter och tillbehör, och man frågar mig skrattandes om jag kommer kunna ”hålla mig i skinnet”.

*(Dom som har följt min blogg ett tag har kanske uppmärksammat ett inlägg jag gjorde som hade flera tusen visningar ang hur nålar slits och således ser ut under mikroskop, ett experiments som startades på grund av en bild som cirkulerade och som sedan visade sig via en annan artikel ev vara fabricerad av just BD) ==>> Kan läsas här <<==

Helt plötsligt kommer Kajsa in som är föreläsaren från BD, hon kommer förbi och hälsar på alla.
Jag tar henne i hand och säger:
Jag: Hallå, jag heter Jonatan!
Kajsa:Hej, jag är Kajsa! Jo jag vet vem du är!
Jag:(Med lite nervöst skratt) hehe jaså?
Kajsa:Jodå! Jag bland annat följer din blog!
CRAP!!!!

Lite skratt och småprat senare visar det sig att hon är en väldigt jordnära och härlig person, men jag måste erkänna en viss nervositet från min sida, men hon respekterade att jag så gott jag kunde bara försökte vara opartisk och med facit i hand måste jag erkänna att jag tycker väldigt bra om BD.
För om jag bortser från det med artikeln så har jag använt bd nålar i 15 år och under dessa tusentals nålstick har jag aldrig upplevt nått kvalitets problem! Vilket är mer än vad jag kan säga om nästan alla andra produkter oavsett om dom har med diabetes att göra eller inte!

Kvällen rullade på med massor med skratt, storys, sympati, empati och en tung förlust i shuffleboard!

och där i fjärran kan man skymta en av vinnarna och den j*veln tog mig i bowling med!

Nästa morgon fortsatte med Kajsas föreläsning om BD som var oerhört kvalitativ även om en del reklam såklart läckte in ;-).
Men hon gjorde det över min förväntan och min tidiga skepsis var helt i onödan!

Och efter detta så kom en föreläsare upp och mer eller mindre förstörde varenda tårkanal jag satt inne på!
Hon kallas tessan men heter på facebook, Jtk PinktBalance.
Hennes historia var makalös och det känns som jag missade hälften när jag i smyg försökte torka tårarna ur skägget!

Slutligen vill jag tacka ALLA från minibolla och jag vill ge ett extra tack till västerås diabetesförening som hedrade mig med uppdraget som kommunikatör!

Jag är så jävla tacksam att jag gjorde detta och råder er alla som har med diabetes att göra att åka om ni får chansen!

Annonser

Diabetesförbundet? Vårat community och att engagera sig.

Jag levde med min diabetes i skymundan i 20 år, och en reflektion jag gjorde efter jag ”kom ut” med min diabetes var hur viktig communityn är!

Jag har träffat så underbara människor under min resa som gjort mitt liv så mycket enklare, om jag hade träffat dessa människor tidigare i mitt liv så hade jag inte haft nått problem med att leva öppet med min diagnos som jag skämdes över så mycket!

Med den erfarenheten under bältet så satte jag efter diabetes galan fart med att försöka hjälpa till att göra communityn ännu bättre, det här var min chans att få göra skillnad och kanske, kanske kunna hjälpa någon där ute.

Men det var inte lätt, efter galan trodde jag att jag skulle haft mer genomslagskraft, jag trodde att mer och fler tillfällen skulle dyka upp tack vare det, men så blev det inte, mina 15 minuter var över och jag svalnade fortare än ett utspottat tuggummi på Antarktis.

Så jag fick ta en ny approach, jag hade tack och lov träffat en hel del community människor som kunde hjälpa mig, en riktig gröngöling i diabetes djungeln, och i förenings djungeln för den delen.

Ganska tidigt in i min resa så upptäckte jag att det generella anseendet kring diabetesförbundet var lågt, väldigt många hade gått ur och många som inte gjort det upplevde känslan att det enda som hände var att dom fick en tidning i lådan.

Jag tänkte att det här är ju jätte synd, communityn har varit väldigt viktigt på ett individuellt plan men den är även extremt viktigt ur ett demokratiskt perspektiv.

För vi är många och vi har styrka i vårat antal, vi kommer kunna påverka våra liv så otroligt mycket mer om vi går ihop och samarbetar istället för att ha åsikter var för sig, detta förutsätter ju dock också resultat, för ingen vill lägga energi eller ännu mindre lägga pengar på nått som inte funkar

Så jag valde att engagera mig i den lokala diabetes föreningen.

Snabbt insåg jag både via samtal men även genom egna reflektioner att snittåldern var väldigt hög i föreningarna, vilket borde vara naturligt när det finns under-föreningar för ungdomar men även dessa verkar ha ganska låg aktivitet (i Västerås fanns det ingen alls).

Jag mottogs med öppna armar och kan inte annat än säga att det var en fantastisk styrelse som välkomnade in mig i deras arbete och det fanns en hel del att göra.

Jag blev inröstad och utsedd till att starta upp och engagera ungdoms förbundet, jag skulle åka till mini bolla konferensen i Katrineholm och representera Västmanlands diabetes förening den 4-5 maj och ska ha en föreläsning hos eskilstuna diabetes förening den 8e maj.

Det verkar finnas massor att göra, särskilt om man är ungdom och jag hoppas att kanske nån som läser inlägget vill vara med och bygga upp ungdomsföreningen med mig?

Tveka i sådana fall inte att ta kontakt med mig!

Hur som haver så behöver vi varandra mer än någonsin i det politiska klimatet och osäkerheten som är nu, för tillsammans kan vi motverka att t.ex vården blir sämre än den är, vi kommer kunna hjälpa varandra och andra.

Om just diabetesförbundet är rätt källa med tanke på att dom kanske ”tappat lite intresse” hos communityn vet jag inte, men det känns som ett bra ställe att börja på med tanke på att alla system är färdiga på den plattformen, så det visar sig antar jag.