När jag debuterade med min typ 1 diabetes i slutet av 90-talet så fick vi en glukagon-spruta ifall att jag inte skulle vara responsiv vid ett lågt blodsocker, med andra ord att jag var så borta att jag inte kunde vara delaktig i att höja mitt blodsocker.
Nu för ett par år sedan började jag resonera över att det var väldigt länge sedan jag såg en sådan (fast jag jobbar i en skola) och jag har fortfarande inte sett en annan än den jag hade som barn.
Men förändringens vindar blåser och jag tycker dom gör så åt rätt håll, för jag har nyligen fått höra om en glukagon-nässpray som lanserats i USA och som är under test och granskning för Europa.
Det här är såklart en fantastisk nyhet för alla, inte bara diabetiker utan alla runt omkring med! Att slippa riskerna med spruta såsom korskontaminering (att man råkar sticka sig själv innan man sticker diabetikern), instruktions problem, att vårdgivaren lider av nålskräck och så vidare och så vidare.
Hanteringen sägs nämligen vara extremt enkel, du tar ut ”sprayen” ur burken, för upp toppen i näsborren och trycker in bottnen tills du når det gröna strecket.
Det spelar dessutom ingen roll om du är förkyld, täppt eller har låg andning, den har ändå verkan.
Man har även utfört en studie angående hur användarvänlig den är och ställt upp den mot den tidigare glukagon sprutan. (hela rapporten läser ni här).
Jag är ett stort fan av bilder så jag tänkte faktiskt ladda upp bild resultatet där ”locemia” är sprayen och ”injektion kit full dose” är sprutan.
”Caregivers” är personer med relevant erfarenhet och ”Acquaintances” är personer som mer eller mindre gör det för första gången.
Vill dock belysa att detta var en ganska liten studie med runt 30 personer och att jag inte är helt säker på vem som utförde studien vad det gäller vinklade resultat, dock tycker jag att resultaten känns logiska utifrån mitt eget resonemang.
Så det vi kan se är ganska självklart, den färdigladdade nässprayen är mycket mer lätthanterad än den ”manuellt” laddade glukagonsprutan, och inte heller helt överraskande mycket snabbare.
Det som kanske är mest oroande i just denna studie är hur många som med sprutan gett korrekt dos (13 procent och 0 procent), uppenbarligen är det systemet kanske lite för invecklat för att man i en pressad situation ska klara instruktionerna.
Denna bilden säger också ganska mycket när till och med personer med erfarenhet misslyckas upp till 50 procent.
Det rapporterades också om förvirring huruvida det var insulin eller glukagon som skulle ges (grovt räknat tio procent, men det var en studie med runt 30 presoner så tre personer visade tvekan kring detta).
Vilket är nått jag själv sprungit på ett par gånger när ”folk” tror att man behandlar lågt blodsocker med insulin, min egna uppfattning är att allt som oftast tror oinsatta att sprutor är den enda medicineringen, vilket ofört får dom att tro att det är lösningen vid eventuella problem.
Vilket såklart är en livsfarlig situation och belyser att vi behöver utbilda allmänheten mer.
Som bekant för ganska många så har jag endast för ett år sedan ”kommit ut” som diabetiker till vad jag tycker är ett ganska splittrat community med många olika åsikter samlade i många små grupper, så som en extra försäkring så hörde jag av mig till Hans ”Diabethics” Jönsson för extra input i ämnet, här kommer ett kort utdrag ur vår konversation.
Sockerisystemet: ”En fråga? kan du komma på nån nackdel med sprayen, jag läser på nu och den verkar fantastisk!”
Diabethics: ”Priset, möjligen. Sedan är den tyvärr endos. Samma mängd i sprutan men den använder man inte hela i många länder. Kallas mini-dose-glucagon-rescue. Man kan bli illamående av glucagon, fullt naturlig, fysiologisk effekt. Så i det fallet använder man glucagon för att man bedömer att det kan bli problematiskt men inte ännu är det, typ. Men man undviker ofta illamåendet. Nackdelen med sprayen är att det är just en dos, allt eller inget. Med tanke på att priset kanske blir högre blir det lite svårt. Men, bara massa fördelar. Professionen i Sverige talar aldrig om smådoser, tyvärr.”
Diabethics egna blogg hittar du här: https://www.diabethics.com
Precis som Hans är inne på här så verkar kostnaden bli väldigt tilltagen med 280 dollar (2720 skr) för en dos som har en hållbarhet på 18-24 månader.
Det skrivs även om att det eventuellt kan bli dyrare än så.
Men med tanke på att ett dygn intensiv vård kostar uppemot 40000 kronor i realiteten enligt (denna artikel) så känns det som en sund investering, för att inte tala om alla liv som kan räddas.
Jag personligen hoppas såklart att den här ska komma så snabbt det går, jag tycker fördelarna överväger nackdelarna med hästlängder!
Om ni gillar det jag gör så blir jag alltid lite extra sporrad av att få donationer till min insamling:
