En krossad myt, finalen! författaren berättar!

Om ni snubblar över den här historien för första gången så vill ni nog först läsa inlägg 1 följt av inlägg 2, jag kan nästan garantera rolig läsning :)!

Jag har efter jätte bra feedback från er! (Communityn)! Varit i kontakt med författaren till artikeln från 2004 (som gör samma experiment som jag redan 2004) nämligen Bo Berger för att få reda på mer vad som hände i samband med dessa bilder och påståenden som än idag florerar kring diabetes communityn.

Så här nedan kommer mina frågor och hans svar på vad som hände sedan.

”Fråga 1: Hur var responsen på din artikel?
1a. Från företag?
1b. Från vården?
1c. Från allmänheten?

Fråga 2: Vad var din titel när du skrev artikeln och vad har du för titel idag?

Fråga 3:Bilden återkommer igen? vad tänker du om det och vad tror du att det beror på?

Fråga 4: varför anser du att det är viktigt att belysa och motbevisa en fråga som för vissa kanske ses som ”nödvändigt överdriven” i syftet att bibehålla ev hygienen i samband med sprutorna?

Fråga 5: fick du någonsin svar från bd?

Fråga 6: vad är rekommendationen idag? vad är den baserad på? och vad är dina tankar kring dom rekommendationer man får?

Sedan får du gärna lägga till frågor om du tycker nån saknas, jag hoppas att fråga 4 inte tolkas som utmanade mot dig, då tanken snarare är att på ett bra sätt belysa varför man behöver vara kritisk till information ibland.
Återigen tack för svar och för att du hjälper mig och hjälper communityn med vad som verkar vara en återkommande fråga.  
Mvh jonatan”

Artikeln Bo Berger syftar på är artikeln i inlägg nr2 .

Bo Berger svarade:

”1a. Reaktion från företaget framgår av artikeln du bifogade. Man hävdade att deras bilder var korrekt publicerade och att vi måste ha gjort något fel. Den ”forskare” som BD hänvisade till hörde aldrig av sig och någon ytterligare dokumentation från BD kom aldrig till mig.

1b. Reaktion från vården kom endast från Anders Frid docent i Lund. Han hävdade att man inte kan bortse från infektionsrisken vid återanvändning av kanyler.
Jag svarade att jag under 30 år arbetat med ca 1000 diabetiker på mottagningen i Skövde, nästan alla med insulinbehandling. Således hade mina patienter erfarenhet av 1000 x 4 x 365 x 30 = över 40 miljoner injektioner.
INGEN kunde rapportera infektion efter enstaka injektion.
Däremot förekommer det infektioner efter kvarliggande kanyler vid CGMS, insulinpump m.m.

1c. Reaktion från patienterna var ofta: ”Det visste jag väl redan. Så har jag gjort länge, utan att berätta för diabetesmottagningen”.

2. Min titel då var Överläkare Endokrinsektionen Kärnsjukhuset i Skövde (Numera har någon pappersvändare bytt namn på sjukhuset till ”Skaraborgs Sjukhus Skövde” och jag har blivit pensionär).

3. Bilderna som ursprungligen publicerades av BD är vetenskapliga förfalskningar som enligt BD gjorts av en ”forskare” (namngiven i artikeln). Denna person vet jag inte om han över huvud taget existerar. Varken han eller BD har efter artikeln besvarat brev eller frågor.

4. Denna fråga besvarade jag väl delvis under punkten 1b.

5. Nej.

6. Denna fråga bevarade jag väl också delvis under punkt 1b.

Lycka till med spridningen av dessa uppgifter. mvh Bosse Berger”

Min egen slutsats kring detta är att vibben jag haft i så många år att vi diabetiker har mer insyn i oss själva än vad nån annan har stämmer.
Så länge vi inte är rädda för men respekterar våran diagnos så kan vi på egen maskin hitta våra egna vägar!
Dock ska man alltid bedöma sig själv kritiskt och vara nyfiken, är min tanke förnuftig? har jag researchat? känns det rätt? om du uppfyller alla och har en närstående runt dig? då kanske det är dags att testa?
För ingen simulering eller forskning i världen kan räkna ut exakt dina förutsättningar eller hur ditt liv ser ut, dessa saker vet bara du!

Annonser

En krossad myt del 2!

Jag vill börja med att tacka för allt engagemang som lagts ner av er läsare från mitt föregående inlägg, där jag utmanar och testar huruvida en bild angående slitage av pennkanylerna vi har till våra diabetes sprutor stämmer.

Läs om det här!

Jag fick även ta del av ett dokument som publicerats i Läkartidningen ❙ Nr 49 ❙ 2004 ❙ Volym 101 skriven av en Bo Berger, dåvarande överläkare vid medicinkliniken, Kärn-sjukhuset, Skövde, som ni kan läsa nedan!

En bra ide kommer aldrig ensam och min ide vart slagen med nästan 15år 🙂 (att utmana bilden i toppen)

När jag var tonåring så led jag svårt av skam känslor kring min diabetes och valde att sluta ta mina sprutor, när jag efter en svår ketonförgiftning bestämde mig för att jag inte ville dö på det sättet så utvecklade jag ett system där jag tog sprutan genom kläderna.

Detta vart väl på sätt och vis lyckat för min värden vart naturligtvis bättre av att jag började ta insulin.

Och för första gången såg jag fram emot att åka till mottagningen och visa mitt resultat, ett resultat som såklart överraskade min dåvarande läkare och som såklart ledde till frågan vad som hade ändrats som fick mig att bli lite bättre.

Att berätta mitt ”knep” var det sämsta jag kunde gjort, istället för att belysa och uppmuntra denna knepiga tonåring så valde vården att släcka det lilla ljus av lycka som uppstått.

Jag och min mor fick skäll efter noter angående hur farligt att det var att ta sprutan genom kläderna, hur dödliga infektioner kunde uppstå, hur dosen kunde bli fel och att det var ett mirakel att det ens kom ut insulin alls.
*Edit*(hade för övrigt 12mm nålar då som är mer än dubbelt så långa mot dem jag har idag)

Nedslagen gick jag därifrån, arg och frustrerad! ”blinda jävla kärring som inte kan se hur mitt liv är” muttrade jag för mig själv i mina tankar.
Men i bilen på vägen hem säger min mamma till mig: ”Du har varit duktig, och om det funkar för dig så fortsätt!”

Ett viktigt budskap som jag burit med mig, och som jag stolt bär nu då jag som engagerad person med diabetes kanske hittar mina egna vägar trots rekommendationer.

Men förstå mig rätt, rekommendationerna finns där av en anledning och jag vill inte uppmuntra nån till nått mer än att hitta sin egen väg och få sin diabetes att funka!

Läs mer i del 3 ===>>Klicka här<<===

Krossad myt?

För ett tag sedan surfade jag förbi understående bild med tillhörande text, många var förfärade men minst en person skrev att bilden var fake…
Det måste kollas upp tänkte jag som med mitt digitala mikroskåp, sprutnålar och en apelsin i högsta hugg slängde mig framför datorn!

Jag kan ju tillägga att just mitt mikroskop bara förstorar x250 och det ser ut som att bilden har desto mer förstoring, men jag tycker endå att bilder ger hyfsat rättvis bild :).

oanvänd nål
oanvänd nål från sidan.

Jag provade ett stick, 5 stick och 10 stick på mig själv i magen, och på grund av att det var så liten skillnad på bilderna så hoppar vi till tio stickaren och har därmed dubblat det värsta exemplet på första bilden.

10 stick hud
10 stick hud sidan

ok, så runt här börjar tålamodet och skinnet tryta lite så jag gick över till alla vår trogna tränings apelsin, för att inte slita ännu mer på erat tålamod så lägger jag upp bilderna med 60!?! stick direkt…

apelsin 60 stick
apelsin 60 stick från sidan

återigen kan vi se att trots många stick senare så är det minimala skador som bäst och lite beläggningar, därmed gav jag upp vad som var ”normalt till semi normalt slitage”.

Dock i sann mythbusters anda så måste jag ju ta reda på hur en nål kan bli så skadan som på bilden…

Jag började med att ”tappa” sprutan med nålen först ner i träbordet jag sitter vid.

Ett stick i träbord
Ett stick i träbord från sidan.

ok, så nu kan vi faktiskt se början till reala skador på spetsen med lite krökt öppning och vågiga former, vi är dock inte i närheten av ”femte sticket” på våran referens bild…

Så nu tappade jag den i metall beslaget på sagda bord istället (känner mig extremt vetenskaplig här).

Misslyckat stickförsök i metall
misslyckat stickförsök i metall, sidan.

Nu börjar vi ju faktiskt närma oss det ”femte sticket” i bilden och jag tror vi kan vara ganska överens om att det antingen handlar om andra nålar eller nån form av skrämsel.

Jag kan på sätt och vis förstå hur man vill använda en sådan bild för att främja byte av nålar på reguljär basis, för även om det var roande att ”ta udden” av ”myten” så vill jag ändå belysa vikten av att byta nål både av hygieniska skäl men även för att jag under mina 20 år av diabetes verkligen upplever att nålen blir sliten och ibland t.om med får stop!
Däremot tycker jag faktiskt inte att missvisande information är ok oavsett medlen det främjar!

Om nån har mer information om sagda bild så tar jag jätte gärna emot det då jag via google image sök inte hittade var den kommer ifrån eller vem som publicerat den.
Vi ska heller inte glömma att den kan ha används i beskrivande syfte som i ”såhär känns det” för att sedan bli misstagen som fakta.

Och återigen, jag är ingen expert eller läkare, bara en knäppgök med fritid och ett mikroskop… men ser gärna att ämnet diskuteras :-).

Nålen jag använde var för övrigt en BD 0,25x5mm!

Läs mer i del 2! ===>>Klicka här<<===

Och i del 3! ===>>Klicka här<<===

Varför jag?

Och vad gör jag nu?
Hur kommer mitt liv bli?
Kommer jag få nån av komplikationerna som läkarna talar om?

Jag vill börja med att säga att jag är förutom diabetiker ingen läkare eller psykolog, jag delar bara mina tankar och hoppas att kunna hjälpa nån.

Dom frågorna som står skrivna däruppe tror jag alla diabetiker har frågat sig? Jag vet att jag har det! Och jag har inga universella svar, mer än att det oftast inte är så illa som man tror.

Det jag har observerat med diabetes typ 1 är att den är rättvis, den är rättvis i att det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån, det spelar ingen roll om du är gammal eller ung, rik eller fattig.

Den är även fruktansvärt orättvis på samma sätt, den drabbar redan drabbade, den drabbar barn, den drabbar föräldrar, syskon,vänner och älskade.

Och om du blir drabbad direkt eller indirekt, eller om du redan är drabbad sedan länge. Låt det göra ont, var ledsen, hata skiten!
Det finns dem som kommer säga att det finns värre saker att råka ut för, det finns även dom som kommer tycka att det är det värsta som finns.
Oavsett så är det en strid som är unik för varje person, men som inte går att mäta i bättre eller sämre.

Men kom också ihåg att livet är bra och speciellt trots motgångar, att för varje strid du tog så vart du lite starkare, och fast det suger att ha lågt blodsocker så finns det inget godare än att inta socker i det tillståndet.
Det är en vinst när du mäter efter maten och ligger perfekt!
Och även fast du kanske inte kommer kunna göra allt som finns tillgängligt så kan du fortfarande göra otroligt mycket! Livet tar inte slut med diabetes, det blir lite skörare och lite annorlunda men samtidigt så brukar det visa hur mycket din omgivning faktiskt bryr sig om dig!

Och även om du inte tycker det om dig själv så är du en hjälte, för varje spruta,mätning,läkarbesök och bloddroppe du ger.
Du kanske inte tycker själv att det gör dig till hjälte men för alla runt omkring dig så är du det, bara genom att faktiskt finnas kvar och kämpa, kämpa för att finnas för barn,barnbarn,mamma,pappa,vänner och alla andra som älskar dig!

Det här kanske är lite corny och över-heroiskt men det är genuint hur jag känner! För mig är du hjälte! oavsett typ av diabetes eller om du är anhörig!

Tillsammans kommer vi klara det!

*edit* grabbens spider-man mask kanske var lite för liten 😀

Hallå! Jag heter Jonatan och jag har diabetes!

Hej, som rubriken lyder så är det jag som är jonatan.

En till synes ganska normal person men som inte har en fullt lika normal bakgrund, en bakgrund som gjorde mig tillräckligt intressant för att vara med i Peter Jihdes dokumentär ”att leva utan att dö” inför diabetesgalan 2018.

Detta äventyr öppnade mina ögon för vad jag vill göra, inte nog med att jag levt hemligt länge nog med min diabetes så vill jag hjälpa andra så gott jag kan, hjälpa genom att ta upp saker som kanske inte alltid har varit självklart att prata om, i alla fall inte för mig.

Saker som t.ex psykisk hälsa, diskriminering, synsätt, och problem kring men inte uteslutande runt diabetes.
Men det kommer inte bara vara en blogg om negativa saker, jag kommer försöka hjälpa till med att kanske hitta nya vägar, nya sätt att se och tackla problem men framför allt lyfta hur skört, vackert och underbart livet faktiskt är trots allt som kan hända.

Jag fick tack vare inspelningen kontakt med väldigt många människor och deras historier, historier som jag värdesätter väldigt mycket och som jag kommer försöka använda för att skapa mer mångfald i det jag gör, för diabetes och andra frågor är så mycket mer än bara mina egna intryck!

Så nu ska jag bli nästa virala internet trend och tjäna miljoner!
Nä, skämt åsido, jag hoppas du kommer trivas och vill hjälpa mig hjälpa andra, så kom gärna med synpunkter och saker som hjälper oss att bli bättre.

här är länken till mitt avsnitt på tv 3 :-). https://www.viafree.se/program/diabetes/leva-utan-att-do-en-serie-om-diabetes/sasong-2/avsnitt-1

och här är länken till min föreläsning som spelades in i anslutning till dokumentären.

https://www.youtube.com/watch?v=XqGRpmvaTJE&t=36s