Jag blev på min förra föreläsning inbjuden av Abbotts representant till en konferens i stockholm och det är jag väldigt tacksam för! Min fantastiska länsförening röstade igenom att jag skulle få åka till konferensen och jag inte bara lärde mig nya saker utan jag fick se en ny väg och bildade mig en annan åsikt tack vare detta!
Min åsikt har varit sedan länge att alla minst borde bli erbjudna libre så fort man behöver/får insulin behandling, av den enkla anledningen att det är då man såpass noga behöver övervaka sitt blodsocker.
Men oj vad fel jag hade, jag fick lyssna till två ytterst kompetenta sköterskor som kunde presentera statistik för mellan 20 och 30 personer med diabetes typ 2 där man testat att sätta in libre, fast man inte hade satt in insulin behandling.
Min första fundering var: ”hur ska det hjälpa dem?”. Men statistiken talade tydligt att precis som med min egna diabetes typ 1 så vart deras blodsocker bättre ju mer dom mätte.
Under föreläsningen så ändrades mitt tanke mönster och jag tror jag kunde mer leva mig in i situationen.
För frågan är om det inte lite är som bensinförbrukningsmätaren i bilen? När man inte har den framme så vet man rent krasst inte hur ens körning påverkar förbrukningen och då bryr man sig inte just heller, medans när man har den framme så ser man varje gas-pådrag, varje motorbroms och varje uppstart. Jag tror i alla fall att jag då anpassar min körning mer tack vare informationen som ges. Det var uppenbart att oavsett hur dom behandlade sin diabetes så fick dom en liknande effekt.
Den här informationen är dock alldeles för liten för att på nått sätt räknas som källkritik eller solid fakta, men den räckte för att ändra min åsikt i frågan! Och det är en viktig start för att förbättra våran sjukvård och omständigheterna kring en av världens mest expanderande sjukdomar.
Så nu har jag officiellt ändrat min åsikt till det betydligt enklare svaret: sensorer till alla!
Jag skulle även uppskatta varmt om nån typ 2a som testat detta vill dela med sig av vad som ändrades med libren, för att ändringen är för mig tydlig men jag vill lära mig mer om mönstret som den medför!
Och glöm inte att kolla in min nystartade instagram som endast kommer handla om diabetes till skillnad från min gamla :-). (klicka på loggan uppe i bilden eller sök på sockerisystemet på instagram)
I förra veckan höll jag en föreläsning i Eskilstuna och hade den ofantliga turen att få göra det samtidigt som abbot var där! Jag passade snabbt på att visa mitt intresse både i samarbeten med föreningar och mig själv men även i deras utveckling!
Tre mycket positiva saker lyckades jag bland annat luska ut…
1. Libre 2 tros komma till Sverige runt årsskiftet.
2. Libre 2 kommer ha Bluetooth kommunikation (för telefoner och andra tillbehör) och larm vid högt/lågt blodsocker.
3. Den kommer kosta snarlikt eller lika mycket som libre 1!
Att den kommer kosta lika mycket är kanske den bästa nyheten, för min personliga åsikt är att om man är insulin behandlad så ska man minst ha tillgång till Libre oavsett typ av diabetes. Och om det inte är en avsevärd prisskillnad så blir det svårt att argumentera mot ett bra redskap som får ännu fler funktioner.
Jag hade även äran att bli inbjuden till en utbildningskväll av abbot där man ska prata om framtida libre och även ta del av andra människors synpunkter. Självklart kommer jag flitigt föra anteckningar och berätta vidare vad som kan tänkas dyka upp i nyheterna!
Det kommer publiceras här på bloggen, instagram och facebook!
Hallå! Nu var det ett tag sedan jag skrev på grund av att jag har haft en massa spännande händelser i mitt liv som tyvärr tillfälligt skiftat fokus från allt ”roligt” till allt ”nödvändigt”, inklusive skrivandet!
Så! Jag röstades fram av diabetes föreningen Västerås att åka och kolla in minibolla konferensen i Katrineholm som arrangeras av några riktiga eldsjälar från facebook gruppen ”bolla diabetestankar”. (Då jag inte har exakt koll på vilka som är engagerade på vilket sätt så nämner jag inga namn i mer än på en bild senare)
Jag hoppade in i bilen efter jobbet och for ner, redan på vägen ner så kröp spänningen sig starkare i mitt bröst, dom hade skrivit nått om ”yoga” och jag kunde se min lönn-feta pappa kropp framför mig iförd trikåer i nån avslöjande ställning.
Men väl på plats så mötts vi upp i lobbyn på mitt hotell efter alla praktiska saker var lösta som bagage och rum. Ett av mötena som jag minns bäst är ett oerhört fint par där kvinnan var typ 1 och hennes man var med som anhörig, en dedikation som gör mig tårögd när jag tänker på den (vilket i sig kanske inte säger så mycket då jag ganska ofta grinar åt saker). Men det verkligen märktes hur mycket dom betydde för varandra och dom hade rest ganska långt för att komma dit!
Vi fortsatte till bowlingen som fredagens ”enda” händelse, och låt mig bara säga att jag tycker det är ett genidrag att ta med en skara människor som knappt känner varandra till lite offentlig förnedring mixat med tillgången av alkohol. Vi lärde alla känna varandra ganska snabbt och lagom till maten så satt vi i vad som för första gången i mitt liv var normalitet!?!? En helt absurd känsla för mig som nybliven ”garderobs-rymmare” inom diabetes-skam.
Avskyr bowling… och stryk fick jag också… syns om ett år 😉
När så småningom diskussionerna vid bordet började ta mer fart så fick jag höra dom mest fantastiska historierna och jag fann mig själv i en situation där jag helt plötsligt började avslöja saker jag aldrig berättat förut, och det var skönt, folk förstod. Men inte nog med det, vi mötte varandra med acceptans, vi lyssnade till varandra utan kritik eller motsättningar och vi blandade det med humor, skratt, sympati och egna erfarenheter!
Om jag fick önska nått så är det att alla diabetiker skulle ”tvingas” till en sån här sak, för jag tror att dom allra flesta skulle upptäcka en helt ny värld gömd i våran ganska kalla och hårda tillvaro. En värld som är så äckligt tok-gullig att en stor hårig luns som jag själv återigen blir tårögd.
En halvseg-lördags morgon senare drar konferensen igång med att arrangörerna Linda Blom och Johanna Brodin välkomnar alla till en härlig konferens!
Sedan drar konferensen igång med en föreläsning om ”kostens betydelse i det offentliga rummet”. En väldigt intressant och lärorik föreläsning om kost,ekonomi och marknadsföring som bland annat gjort att vi äter som vi gör.
Och sen kom mardrömmen… YOGA! Jag kan knappt med ord förklara hur mycket det tog emot att ens föreställa mig att göra detta, men jag tänkte att om jag ändå ska göra bort mig så ska jag göra det helhjärtat!
Jag är taggad som aldrig förr, tiden nästan fryser när instruktören öppnar munnen och ut kommer nått som slutar i stil med: ”det kanske är mer praktiskt om vi sitter på våra platser och kör stol-yoga istället” Lättad men ändå smått besviken inser jag att det är för det bästa… Men vilken grej det var, det var mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara! Jag kan starkt rekommendera att testa det!
Vi avslutade sedan för dagen och drog oss till ohlearys för mat och dryck, och medans vi sitter och äter så händer en av dem märkligaste grejer jag varit med om.
Jag får nys om att första föredraget kommande dag är BD som ska komma och berätta om produkter och tillbehör, och man frågar mig skrattandes om jag kommer kunna ”hålla mig i skinnet”.
*(Dom som har följt min blogg ett tag har kanske uppmärksammat ett inlägg jag gjorde som hade flera tusen visningar ang hur nålar slits och således ser ut under mikroskop, ett experiments som startades på grund av en bild som cirkulerade och som sedan visade sig via en annan artikel ev vara fabricerad av just BD) ==>> Kan läsas här <<==
Helt plötsligt kommer Kajsa in som är föreläsaren från BD, hon kommer förbi och hälsar på alla. Jag tar henne i hand och säger: Jag: Hallå, jag heter Jonatan! Kajsa:Hej, jag är Kajsa! Jo jag vet vem du är! Jag:(Med lite nervöst skratt) hehe jaså? Kajsa:Jodå! Jag bland annat följer din blog! CRAP!!!!
Lite skratt och småprat senare visar det sig att hon är en väldigt jordnära och härlig person, men jag måste erkänna en viss nervositet från min sida, men hon respekterade att jag så gott jag kunde bara försökte vara opartisk och med facit i hand måste jag erkänna att jag tycker väldigt bra om BD. För om jag bortser från det med artikeln så har jag använt bd nålar i 15 år och under dessa tusentals nålstick har jag aldrig upplevt nått kvalitets problem! Vilket är mer än vad jag kan säga om nästan alla andra produkter oavsett om dom har med diabetes att göra eller inte!
Kvällen rullade på med massor med skratt, storys, sympati, empati och en tung förlust i shuffleboard!
och där i fjärran kan man skymta en av vinnarna och den j*veln tog mig i bowling med!
Nästa morgon fortsatte med Kajsas föreläsning om BD som var oerhört kvalitativ även om en del reklam såklart läckte in ;-). Men hon gjorde det över min förväntan och min tidiga skepsis var helt i onödan!
Och efter detta så kom en föreläsare upp och mer eller mindre förstörde varenda tårkanal jag satt inne på! Hon kallas tessan men heter på facebook, Jtk PinktBalance. Hennes historia var makalös och det känns som jag missade hälften när jag i smyg försökte torka tårarna ur skägget!
Slutligen vill jag tacka ALLA från minibolla och jag vill ge ett extra tack till västerås diabetesförening som hedrade mig med uppdraget som kommunikatör!
Jag är så jävla tacksam att jag gjorde detta och råder er alla som har med diabetes att göra att åka om ni får chansen!
