Sjöng Jan Rippe i tv-gänget som kallade sig galenskaparna, och jag tror verkligen han hade en poäng där!

Marie Kondo har ganska nyligen blivit en internet sensation (på gott och ont) med bland annat sitt uttryck ”does it spark joy” när det gäller att behålla materiella ting.

Och jag känner mig märkligt inspirerad av dessa uttryck, för att mycket av fokusen kring diabetes men även livet ligger på dom dåliga sakerna.

”jag önskar jag hade”, ”hen är bättre” eller ”varför har inte jag” känner nog många och det är egentligen inget fel på detta,det är snarare märkligt om man inte känner så, det är vår strävan att fortsätta utvecklas som ligger bakom, men det är inte bra när det tar fokus från vad vi faktiskt redan har.

Som diabetiker är jag bara ”frisk” mellan mätningar där jag ser att mitt blodsocker är bra, då kan man för ett släppa garden och livet får va ”gött”, ju oftare jag lyckas med detta desto bättre, men sen kommer ”känslan” antingen att jag börjar känna av min diabetes eller att jag inte haft ”känslan” på tillräckligt länge.
Jag mäter och ibland så är värdet dåligt, och det slår lusten ur min kropp som en crosscheck-tackling från Börje Salming.
Och jag får svårt att se hela bilden, hela bilden när mitt liv nästan uteslutande består av dem siffror min mätare visar mig.

Det är då jag behöver påminna mig själv om vad jag har, att jag har lyft mitt liv från en sämre plats till denna, att mitt nuvarande dåliga värde raderar inte att jag hade ett bra värde innan (fast det känns så).
Och jag behöver verkligen påminna mig själv om att kriga vidare, just för allt jag redan har, för den framtida mig och dom som kommer finnas runt mig och för dom sakerna som jag strävar efter att få.

Här ovan är kanske ett av dem bästa exemplen på vad jag menar, jag är varken Chuck Berry eller Gary Moore.
Men jag älskar mina guror och allt med dem, ljudet,utseendet,känslan, ja allt!

Ändå är jag alltid på jakt efter nästa fynd, nästa gura som kommer låta så bra och kännas så rätt, och gång på gång så inser jag att jag missar hur bra dom är, dom jag redan har, fast dom inte är dyrast,häftigast eller låter bäst.
Jag missar att livet är gött, i jakt på nästa ”nivå”.

Här bjuder jag på en annan sak som bara handlar om ”feel good”, jag har en action figur i familjens vardagsrum som min sambo skäms ihjäl över när vi har besök, och jag har en pipa som en god vän gjorde och sålde till mig fast jag inte röker!
Helt egentligen meningslösa saker men som får mig att känna att ”livet är gött”.

Och missförstå mig rätt, jag har en underbar familj,fina vänner och för mig perfekta barn! (jag är en lyckligt lottad man)
Men ibland ligger det i dem små detaljerna, dom som alltid sätter ett leende på läpparna när jag kollar bort mot hörnan med mina ”saker”.