Nässpray vid akutlågt blodsocker?

När jag debuterade med min typ 1 diabetes i slutet av 90-talet så fick vi en glukagon-spruta ifall att jag inte skulle vara responsiv vid ett lågt blodsocker, med andra ord att jag var så borta att jag inte kunde vara delaktig i att höja mitt blodsocker.

Så såg den ut och jag tittade alltid nervöst på den där den låg i kylskåpet, ville verkligen inte använda den.

Nu för ett par år sedan började jag resonera över att det var väldigt länge sedan jag såg en sådan (fast jag jobbar i en skola) och jag har fortfarande inte sett en annan än den jag hade som barn.
Men förändringens vindar blåser och jag tycker dom gör så åt rätt håll, för jag har nyligen fått höra om en glukagon-nässpray som lanserats i USA och som är under test och granskning för Europa.

Det här är såklart en fantastisk nyhet för alla, inte bara diabetiker utan alla runt omkring med! Att slippa riskerna med spruta såsom korskontaminering (att man råkar sticka sig själv innan man sticker diabetikern), instruktions problem, att vårdgivaren lider av nålskräck och så vidare och så vidare.

Hanteringen sägs nämligen vara extremt enkel, du tar ut ”sprayen” ur burken, för upp toppen i näsborren och trycker in bottnen tills du når det gröna strecket.
Det spelar dessutom ingen roll om du är förkyld, täppt eller har låg andning, den har ändå verkan.

Man har även utfört en studie angående hur användarvänlig den är och ställt upp den mot den tidigare glukagon sprutan. (hela rapporten läser ni här).

Jag är ett stort fan av bilder så jag tänkte faktiskt ladda upp bild resultatet där ”locemia” är sprayen och ”injektion kit full dose” är sprutan.
”Caregivers” är personer med relevant erfarenhet och ”Acquaintances” är personer som mer eller mindre gör det för första gången.

Vill dock belysa att detta var en ganska liten studie med runt 30 personer och att jag inte är helt säker på vem som utförde studien vad det gäller vinklade resultat, dock tycker jag att resultaten känns logiska utifrån mitt eget resonemang.

Så det vi kan se är ganska självklart, den färdigladdade nässprayen är mycket mer lätthanterad än den ”manuellt” laddade glukagonsprutan, och inte heller helt överraskande mycket snabbare.

Det som kanske är mest oroande i just denna studie är hur många som med sprutan gett korrekt dos (13 procent och 0 procent), uppenbarligen är det systemet kanske lite för invecklat för att man i en pressad situation ska klara instruktionerna.

Denna bilden säger också ganska mycket när till och med personer med erfarenhet misslyckas upp till 50 procent.

Det rapporterades också om förvirring huruvida det var insulin eller glukagon som skulle ges (grovt räknat tio procent, men det var en studie med runt 30 presoner så tre personer visade tvekan kring detta).

Vilket är nått jag själv sprungit på ett par gånger när ”folk” tror att man behandlar lågt blodsocker med insulin, min egna uppfattning är att allt som oftast tror oinsatta att sprutor är den enda medicineringen, vilket ofört får dom att tro att det är lösningen vid eventuella problem.

Vilket såklart är en livsfarlig situation och belyser att vi behöver utbilda allmänheten mer.

Som bekant för ganska många så har jag endast för ett år sedan ”kommit ut” som diabetiker till vad jag tycker är ett ganska splittrat community med många olika åsikter samlade i många små grupper, så som en extra försäkring så hörde jag av mig till Hans ”Diabethics” Jönsson för extra input i ämnet, här kommer ett kort utdrag ur vår konversation.

Diabethics (Hans Jönsson)

Sockerisystemet: ”En fråga? kan du komma på nån nackdel med sprayen, jag läser på nu och den verkar fantastisk!”

Diabethics: ”Priset, möjligen. Sedan är den tyvärr endos. Samma mängd i sprutan men den använder man inte hela i många länder. Kallas mini-dose-glucagon-rescue. Man kan bli illamående av glucagon, fullt naturlig, fysiologisk effekt. Så i det fallet använder man glucagon för att man bedömer att det kan bli problematiskt men inte ännu är det, typ. Men man undviker ofta illamåendet. Nackdelen med sprayen är att det är just en dos, allt eller inget. Med tanke på att priset kanske blir högre blir det lite svårt. Men, bara massa fördelar. Professionen i Sverige talar aldrig om smådoser, tyvärr.”

Diabethics egna blogg hittar du här: https://www.diabethics.com

Precis som Hans är inne på här så verkar kostnaden bli väldigt tilltagen med 280 dollar (2720 skr) för en dos som har en hållbarhet på 18-24 månader.
Det skrivs även om att det eventuellt kan bli dyrare än så.

Men med tanke på att ett dygn intensiv vård kostar uppemot 40000 kronor i realiteten enligt (denna artikel) så känns det som en sund investering, för att inte tala om alla liv som kan räddas.

Jag personligen hoppas såklart att den här ska komma så snabbt det går, jag tycker fördelarna överväger nackdelarna med hästlängder!

Om ni gillar det jag gör så blir jag alltid lite extra sporrad av att få donationer till min insamling:

https://www.diabetes.se/diabetesfonden/ge-en-gava/egen-insamling/skapa-egen-insamling/sockerisystemet-utmaning/

Annonser

Varför jag tycker att alla borde ha möjligheten till sensor.

I dagsläget kan det vara svårt att få en sensor och marknaden nästan svärmar över av olika sensorer då alla vill vara med och få en del av kakan som företag.

Mitt personliga tycke som framgår av ”headlinen” är att alla ska ha möjligheten att få sensor med tanke på vilken otrolig skillnad det ger i livskvalitet, för att inte tala om resultaten i en del behandlingsformer.

För att få nån slags hejd på detta (då såklart dom flesta vill ha sensor) så har landstingen satt gränsvärden. Hör med din sköterska vad som är kraven hos dom och var inte rädd för att kräva hjälpmedel.

Men om vi sätter detta åt sidan så har vi flera aspekter av sensor-användning som jag tycker är viktiga, såpass viktiga att det är bra att följa utvecklingen.

En av sensorerna som kontinuerligt mäter blodsocker och skickar data till bland annat mobilen är
eversense som vi ser på bilden.

För en del så förs tankarna kring sensorer till att stoppa höga och låga blodsocker, och även om det såklart är en stark poäng för sensorer (särskilt dem med larm) så finns det fler aspekter som ibland förbises.

Min älskade sambo och mamman till två av mina tre barn fick gravid-diabetes i somras när hon gick mot mitten av graviditeten.
Detta var vad man ville veta från vården: Hon skulle mäta fastevärde på morgonen, sedan mäta en timme efter frukost,lunch och middag där hon fick ha som mest 5.3 på fastevärdet och 8.0 på efter måltidsvärdet.
Det här är alltså ögonblicksbilder från 4 tillfällen under dygnet, hon misslyckades med fastevärdet tillräckligt många gånger för att få behandling.

Här ovan ser vi dexcom g6 som även denna har ”strömmande” blodsocker uppdatering.

Om vi då ställer upp det mot den teoretiska skillnaden att min sambo (som såklart hade velat undvika behandling) hade kunnat sett med egna ögon var felet låg, ta till exempel att hon åt nått framför tv:en, även om det var en variation av saker så kanske hon kunde klarat sitt fastevärde på morgonen för att hon såg konsekvensen av det hon åt?

Eller att hon såg effekten av att ta en promenad för att motverka det hon åt på kvällen, hon hade till och med kunnat vara så ambitiös att hon listade saker efter hur mycket det höjde blodsockret och under hur lång tid, det är såklart mer komplext än så men det ger möjligheten!

Den billigaste varianten av våra tre exempel som inte har ”strömande” data och således kräver
att man sveper mobil eller scanner över sensorn (fortfarande så mycket bättre än fingerstick)

Men för mig ligger magin i det som jag fått undermedvetet! Bland annat att jag fått så mycket bättre känsla för hur min kropp reagerar, både med mat och rörelse.
Jag har sett hur infektioner påverkar min insulinresistans (vilket jag inte vetat innan) och jag kan se hur fibrer förlänger upptaget av kolhydrater.

Jag går in på snart 5 år av libre användande (den på bilden ovan) och det är tack vare all data som jag idag lever mycket bättre än vad jag gjorde tidigare, för att även om jag inte alltid gör det så har jag möjligheten att ta del av den data som skulle kunna vara grunden till lösningen för mina blodsockerproblem.

Så för mig är det en brinnande fråga att alla oavsett typ ska vid behov kunna få sensor!

Kolla gärna in min insamling, om det doneras 5000 sammanlagt så färgar jag skägget blått! 10 000 så blir resten blått med för diabeteskampen!

https://www.diabetes.se/diabetesfonden/ge-en-gava/egen-insamling/skapa-egen-insamling/sockerisystemet-utmaning/